idag vakande jag runt halv 7 och åt naturgodis och drack proviva till frukost jag kunde inte få ur tanken ur mitt huvud varför ska jag gå till skolan om jag blir så jävla ledsen av det? kan nån svar på min fråga för jag förstår det inte jag lidder mer av det än vad det hjälper mig aså jag är absolut inte mobbad eller något så tro inte det men jag förstår det inte bara... sen träffade jag min älskade vi går på sama skola han går i trean och jag går i ettan han hade värkstad och som varge morgon mötte han mig för att prata litte och kramas litte ni vet hur det är? sen skulle vi ha svenska med min hjärn döda lärare.. som direkt gav oss ett nytt progetarbete blav skabligt förbanad inombords jag tänkte: okej hur fan ska jag hinna med allt det här tills den 24 igentligen? jag menar jag och H bor liksom i en egen lägenhet en trea vi måste hålla en hell tre ren vi lagar mat vare dag diskar handlar mat osv det blir fan brist på tid och som vanligt stressar jag upp mig själv jätte mycket tills jag insåg hur kul det var!! i min grupp skulle man baka en paj och göra en dissert som var passande med års tiden och som passade ihop och efttersom att man blir så mätt av paj tänkte jag göra en panacota med granatäpple mango och jordgubbar i mirpox storlek som garnering och en skaldjurspaj med färsk dill paprika kräftskärtar räkor och såna dära krabb armar självklart ska jag även ha äggstaning plus kokt råriven potatis i degen låtter gott va? sen under svenska lektionen hör jag hur mobilen ringer och det är i från sosialen ( jag ska på möte ditt idag) och frågade mig hur jag mådde om jag hade hört något ifrån min mamma och om hur jag tcyker mötet ska bli. och jag sa att jusst nu går jag runt och är ledsen hella tiden dels för mamma och dels för att de vuxna i min omgivning inte förstår mig vilket är jätte jobbigt...på mötet om en timme kommer farmor mormor min älskade morfar pappa och hans tjej som han bor och har barn med vara med jag tycker det är jobbigt för det är en väldigt spänd relation mellan mig min farmor och min mormor jusst nu( de förstår inte att jag behöver få villa och vara ifred ibland) så de blir as ledsena när jag blir otrvlig för de redan ringt mig 7 gånger på en dag för att säga hur kallt det är uta och vad som är på tv ikväll ) sen har pappas tjej pratat med dom om det då ringer farmor till mig och gråter och undrar om jag aldrig mer vill prata med henne ( hur fan kan man vara så dum om man är vuxen?) som ger mig jätte dåligt samvete och blir as pressad av kul det ska bli att träffa henne idag känner jag 

sen ska jag liksom sitta där på mötet och prata om hur jag vill och hur jag känner för hella den där publiken som uppfostart mig att inte vissa känslor utåt. greaaaat......... så jag ska få ett eget möte med sosialen där jag kan vara litte mer personlig. ser inte fram imot mötet har riktig ångest som tur är haer jag min underbra älskling  som är nere i källarn och hämptar ramen till en dubelsäng jusst nu aja det blir nog allt för idag hoppas ni mår bra och lever livet allihopa puss och kram och forsatt gott nytt år:)  

hej jag är 16 år jag är en hellt ovanlig tjej som bor i en småstad jag har en pojkvänn som jag bor med och jag utbildar mig till kock ni som lässer min blogg kommer få följa mig uner min värkliga historia som pågår varge dag för mig... min mamma är kidnapad nere i afrika libyen. jag har inga som hällst kopplingar till mitt namn jag använder mig av och jag väljer att vara anonym för att kunna skriva exakt så som jag mår och hur jag känner jag gör det här för att lära folk hur man ska betesig imot männiksor som hamnar i en kriss situvation hur de tänker hur de fungerar och hur man kan hjälpa jag gör även det här för min egna skull för att skriva av mig.

det har hjälpt mig mycket förut när jag har haftt det svårt

jag skulle upskatta om ni inte komenterade min stavning jag är dyserlektiker vilket är ett ganska känsligt ämne för mig.

jag hoppas ni kommer uppskata att få  ta det av det jag upplever och ni kommer få följa med mig i min vardag.